Äntligen!

Ja äntligen är ett ord eller uttryck som känns aktuellt nu, Det tycks som att våren är på gång och lite här och där kan man skönja gräs. På mina föräldras lilla tomt är det numer helt snöfritt och jag fick i går chansen att visa Chrigas friafölj för pappa tanken med det var att få lite kritik men av den varan blev det intet. Jag tycker det är svårt att bedöma alla moment i det fria följet själv men på senare tid har det känts bra och jag ville därför att farsgubben skulle granska oss kritiskt. Hans omdöme grumlas väl av hans kärlek till Chriga men jag blev likförbannat glad när han sa att det var det snyggaste han sett någonsin. Har lite svårt att tro det och nu måste jag köpa en videokamera för att själv se hur det ser ut? Jag har lagt focus på possitioner och vändningar en tid nu och det börjar bli dags att utöka repetoaren med ytterligare några moment funderar faktiskt på krypet som jag aldrig lyckats med med tidigare hundar? Vi har sniffat på det och Chriga tycker det är roligt så jag tror det kan gå vägen denna gången ;)

Nu låter det som jag tränat mycket lydnad men det har jag inte alls det är faktiskt bara de senaste två veckorna som det gått att träna med någon reda dels pga, snön men även en viss motvilja till att göra som man blir tillsgd har kunnat skönjas hos mitt lilla pyre. Detta är sedan två veckor som bortblåst och Chriga tycker helt plötsligt att det är kul att göra rätt.
Om det beror på henne eller mig det vete gudarna men jag har hela tiden sgt att när hon blir ett år då djäv**r höjer vi kraven, Kanske har hon lyssnat?

Många av våra problem i vardagen verkar försvunnit med, vi kan möta hundar som hon tidigare skällt på utan att hon öht bryr sig om dom, Visst något återfall sker ju;) men en snabb tillrättavisning och hon tystnar. I dag var det possitivt värre eller hur? Och jag fortsätter på den inslagna linjen kanske beror det på att mina ryggbesvär avtagit och jag haft några bra dagar? Men främst är det Chriga som är orsaken till min glädje <3 Vi tränar ju även bevakning och hon har faktiskt börjat leverera där med och de som känner mig vet att jag har högt ställda krav på mig själv när det kommer till bevakningsbiten. Och Chriga har ju hela tiden varit ämnad att bli ett bevaknings fenomen ;) Vi är inte där ännu, Långt kvar, Men framstegen syns varje gång vi tränar. Jag har stor hjälp av kursdeltagarna som är minst lika entusiastiska som jag och vi är faktiskt ett helt gäng med småschäfer ägare det är fyra unghundar till och Chriga är faktiskt inte yngst. Men hon är sötast ;) I Söndags träffades tre av oss för att tjuvträna lite grann. Durren fick oxså följa med ut och träna, Jag började med att gå ut ett spår till Duro i varierad terräng det gick genom skogsmark med inslag av klippor och avslutades med Ca: 500 meter fältspår- Där jag lagt en spetsvinkel. Hur det gick? Ja varför skulle han vara sämre? Inte ser det ut som en IpoHund och det är han ju inte heller men spåra det kan han med både hög och låg nos. Det är svårt att lita på honom men efter att ha rådfrågat Gps:en så kan jag bara konstatera att enda gången han var ur kärnan var där spåret gick från skog till öppet fält. Han plockade samtliga föremål och belönades med bitstocken som spårslut ;) Chriga då? Jo hennes spår såg ut på samma sätt men började på fältet och avslutades i skogen, Även hon fick en spetsvinkel men i skogen. Hennes spår var dessutom kortare. Det gick ganska bra för henne med men det strulade en del i början? Det låg snö i början och där ville hon inte spåra alls? men efter en liten bit så kom vi ut på barmark bestående av gräs halm och gödsel, Kanske inte idialiskt spårunderlag men Chriga gillade det och satte igång att spåra;) Även Chriga fick med sig alla prylar hem det var en metallapport och en sån där klämma man använder till att försluta plastpåsar med samt en handske och bitstock som slut. Efter spåret ville de andra köra en patrullstig och jag tvekade inte länge ;) Klart dom skulle få patrullera! Nu blev det en väl lång patrullstig men alla tre unghundarna jobbade bra hela vägen och behöll focus. Vi turades om att agera ljudfiguranter och hängde min jacka i vindriktningen så det blev på så sätt en ljud och en vind markering. Bakom hund och hundförare gick gruppen som dagen till ära var förstärkt av två små pojkar i 5-7 års åldern. Jag blev väldigt imponerad av dessa killar som höll humöret uppe och faktiskt gick den ca 1 km långa sträckan tre gånger och tyckte det var lika spännande varje gång. De var dessutom fantastiskt duktiga på att agera störning i hundarnas träning ;) Jättekul att Chriga klarade av att focusera på uppgiften trotts spralliga kids som bar på pinnar och annat. Tänkte inte blogga idag men jösses vad text det blev :D Avslutar med några bilder på träningskompisarna tyvärr var jag för upptagen med att träna hund för att komma ihåg kameran men som väl är så har jag några aktuella bilder från tidigare träningar. Tomas och Whiskey

Jenny och Loke

Och så avslutar jag med en bild som gör mig glad den togs första gången vi var på valpträff och snart är det dags för en eterlängtad repris :)
Blogghunden Chriga