Det är mycket nu!

Kan man lugnt säga men det är possitiva saker som händer. Förutom att jag har världens finaste valp som behöver en hel del tillsyn så ska jag iväg på övning i gröna kläder några dagar, Det kommer troligen bli en heldel att göra för mig och Duro med tanke på att det är fler hundtjänstbefäl än hundekipage med denna gången, Så är jag inte orolig för att vi ska bli sysslolösa någon längre stund ;)

Dessvärre så är jag tvungen att avbryta övningen lite tidigare. Jag måste åka till Göteborg på Söndag eftermiddag för att gå utbildning. Mitt jobb har nämligen genomgått en större omorganisation den senaste tiden, Jag är lycklig över att jag och mina arbetskamrater får behålla jobben men vårat varv är sålt och den nya ägaren vill att vi ska utbildas på hans Iso system, detta är nödvändigt att vi inför snarast på hemmaplan. Den nya ägaren ställer även höga krav på miljömedvetenhet vilket är possitivt men det är mycket att lära och omställningen blir stor. Inte för att jag bloggat särskillt frekvent den senaste tiden men nu blir det garanterat ett tag till nästa gång.

Och lilla Chriga får hålla tillgodo med Pappa några veckor jag vet att hon trivs men frågan är hur det ska gå för Farsan? Han kommer att sättas på prov nu när han ska ha Fnuttan i nästan tre veckor själv. Eller ja själv är ju inte riktigt sant Duro kommer ju hem på Söndag och då får ju Farsgubben avlastning ;)

Svenska mästare

Svenska mästare 2010 för Fm-Hundar
Det blev idag Anna och Enza och dagens blogg är en hyllning till dessa!
Anna och jag har kännt varandra rätt många år vi tränade en del ihop då hon bodde här nere men det blir tyvärr alltför sällan nu eftersom hon bor i Kalmar nu för tiden. Min bild av Anna är att det är en tjej som milt sagt gillar det här med att tävla ;) Hon är garanterat den envisaste människa jag stött på. Och man kan inte annat än känna stor beundran när man vet hur mycket motgångar hon haft med sin hälsa de senaste åren, Men hon kämpar på och lyckas alltså mot alla odds resa sig och komma tillbaka som en vinnare, Otroligt imponerande men föga förvånande och väldigt välförtjänt om man känner Anna. För övrigt är ordningen återställd, det var idel Schäfrar i toppen detta år, Av de första 10 var faktiskt åtta Schäfrar.

Enza till vänster och min gamla Aia bredvid

Fm-Hund & Förkylningar

Förra helgen var det dags för Certprov för kursen där jag gått som biträdande instruktör. Tyvärr så blev det av olika anledning bara två hundar som kvallifiserade sig för provet, men provet gjordes i hop med en kurs från Växjö så totalt var det fem hundar som skulle göra provet. Provet började med hantering av hundarna och det fixade samtliga. Sedan sattes de ut i bas och förarna fick vänta på att få gå patrullering. Patrullstigen skulle först testas och jag fick låna Flisan en mycket trevlig Schäfertik som tyvärr inte kunde göra provet ännu. Men som hon jobbade det kändes nästan som jag var ute med min gamla Aia igen kanske inte så konstigt då de är från samma uppfödare. Flisan hittade alla figuranter och provledarna tyckte det var synd att inte det var jag som skulle certa Flisan ;) När jag kom tillbaka till basen hörde jag hundskall och det visade sig tyvärr vara en av våra hundar som inte trivdes i basen, Den ville inte hanteras öht vi var medvetna om problemet men det har blivit bättre och bättre under kursens gång så ägaren ville göra ett försök.
Tyvärr gick det inte hunden lät sig inte hanteras varken av baspersonalen eller mig som hon känner så den blev underkänd och fick lämna. Jag tycker synd om ägaren men samtidigt anser jag att det är bra att det visade sig med en gång att hunden brister i tillgänglighet de ska ju klara av att öva i flera dygn och då måste de känna sig trygga med hantering av andra människor. Patrullstigen gick väldigt bra för det andra ekipaget från vår kurs och hon fick högsta betyg på alla delmoment. I det andra gänget från Växjö gick det inte lika bra men jag tror inte någon blev underkänd? Senare på kvällen var det dags för stillasittande bevakning och där trillade ytterligare en hund bort, Konstigt för sist jag såg dom var den hunden fantastisk! Det var iofs en väldigt ung hund han låg på gränsen för hur gammla de måste vara och jag vet att ägaren inte ger upp utan kämpar vidare och gör om provet så fort det bara går. Efter bevakningen var det alltså bara tre hundar kvar inför morgonens spår. Spåret är enligt mig det moment som är svårast det förgås ju av ett dygn i bas utan husse eller matte bara okända människor som hanterar dom och de brukar vara ganska trötta mentalt efter natten. Spåren gick vi ut inne på Rosenholm och det spår jag gick var ett väldigt fint spår för att vara ett Fm-Hundspår riktigt förlåtande terräng. Men när jag gick ut det hände en konstig grej jag hade just lagt ner andra apporten då det kom en lösspringande Schäfer han undrade vad jag var för en och varför jag lägger saker på marken? Jag han skrika fy! Precis när han skulle knycka apporten varpå jycken pep iväg väster ut. Nu fick jag ta ett beslut skulle jag stryka spåret och lägga ett nytt? Jag beslutade mig för att det fick vara handen på hjärtat vem vet hur många djur som korsar våra spår när vi är ute och tränar? Jag bestämde mig för att tala om det när spåret var klart jag ville ju att ekipaget skulle lyckas. Spåret fick ligga i en och en halv timme sedan påbörjade de patrullering, Efter ca 60 meter tog hunden spårövergången och i rätt riktning.
Sedan var det en ganska nervös väntan för det tog "tid" Men så plötsligt hörde jag ett glädjerop i riktning av spårslutet. De hade fullt på spåret och jag tror jag blev nästan lika glad jag som hundföraren? När vi kom tillbaka till basen fick vi höra att ytterligare ett ekipage trillat bort :( Så det blev bara två godkända hundar denna gången.

Godkända ekipaget Ingela och Yatzi



Jag har kännt mig krasslig en längre tid och denna veckan bröt det ut ordentligt.
Feber och halsont och nu har jag även lyckats att smitta mina föräldrar :(
Det har naturligtvis inneburit väldigt lite aktivitet för hundarna.
Eftersom jag är minst dålig så får Duro bo här hos mig och Chriga ett litet tag. Det är jobbigt att inte kunna aktivera hundarna eller mig själv för den delen men jag måste säga att Duro är guld värd, Han är så otroligt snäll mot Chriga och han hjälper mig att få ur överskottsenergin ur henne. Jag åker ut i skogen för att rasta dom flera gånger om dagen där kan de springa lösa och Duro ser till att de inte springer för långt ifrån mig. Om vi möter någon så kallar jag bara in Durren och han se till att lillan kommer med. Har inte orkat med att ta med kameran ut heller men i går blev jag sugen det var ett fantastiskt ljusspel i skogen så jag tog med kameran i dag för att ta några motljusbilder, Tyvärr var det ganska mulet idag och jag lyckades inte fånga det jag var ute efter men dessa porträtt blev jag ganska nöjd med ändå.